BLOGG D: THE ELEMENTS OF JOURNALISM

Journalisters och medias roll tycker jag i grunden handlar om att sprida information och att granska de som har makten i samhället. På det sättet kan människor få möjlighet att bilda sig en uppfattning och skapa en egen åsikt i sakfrågor. Journalistiken är därmed en viktig grundpelare i demokratin och därför är det av vikt att det som förmedlas är opartiskt och objektivt. Men medias roll har förändrats i och med internet och sociala medier. Kovach och Rosenstiel skriver:

”When information is abundant and available all the time everywhere, a new relationship between the press and the public needs to be formed. […] Where once the role was simply providing information as a tool of self-governance, it now becomes a role to provide citizens with the tools they need to extract knowledge for themselves from the undifferentiated flood of rumor, propaganda, gossip, fact, assertion, and allegation the communications system now produces” (Kovach och Rosenstiel 2007, s 247).

“The new journalist is no longer deciding what the public should know-this was the classic role of gatekeeper. He or she is helping audiences make order out of it. This does not mean simply adding interpretation or analysis to news reporting. The first task of the new journalist/sense maker, rather, is to verify what information is reliable and then order it so people can grasp it efficiently” (Kovach och Rosenstiel 2007, s 19).  

Det blir väldigt svårt för media att uppfylla denna roll om de inte är opartiska och styrs av enskilda ekonomiska eller politiska intressen. Det är ett hot mot den goda journalistiken, och i förlängningen, även mot demokratin om vinstdrivande företag eller stora mediajättar får allt för stor makt över media. De kan då varken uppfylla punkt 4 eller 5 i det som kännetecknar god journalistik i listan som Kovach och Rosenstiel har kommit fram till.

4/Its practitioners must maintain an independence from those they cover. 
5/It must serve as an independent monitor of power. 

Förutom att det skulle vara mediernas roll att lotsa allmänheten genom informationsbruset anser jag att lättillgängligheten på information också kräver mer av mottagaren (allmänheten) att idag själv kritiskt granska källorna. Allmänheten har större valmöjligheter när det gäller vilka nyheter de vill ta del av och kan aktivt själv söka reda på mer information från till exempel utländska nyhetsförmedlare, men desto viktigare blir det att kontrollera källorna. Med gammelmedia fick man mer nöja sig med det man matades med så att säga.

Sociala medier

Sociala medier och gammelmedia agerar både sida vid sida och integrerat. I och med internet och användning av sociala medier sprids information mycket snabbt och vi kan ta del av nyheter mycket snabbare idag än tidigare. Avståndet mellan en händelses skeende tills vi får ta del av det har minskat drastiskt. Vi behöver inte längre vänta till Rapport-sändningen på tv eller vänta på att få morgondagens tidning för att ta del av information om händelser. Det innebär att nyhetssajter har behövt anpassa sig till kravet på att vara snabba, helst snabbast. Det medför att de måste fatta snabbare beslut om vad som ska förmedlas och kanske inte heller har tid att granska och kontrollera källor på samma sätt som tidigare.

”Technology is transforming citizens from passive consumers of news produced by professionals into active participants who can assemble their own journalism from disparate elements” (Kovach och Rosenstiel 2007, s 19).

Genom sociala medier kan vem som helst numera nå ut med budskap, åsikter och information på ett sätt som tidigare var förunnat journalister. En okänd persons åsikter kan över en natt nå ut till tusentals människor och möjligheten för vem som helst att bli en opinionsbildare är förmodligen större idag. För att förstå kraften och vikten av de sociala medierna räcker det med att titta på Kina där Facebook och Twitter inte är tillåtet att användas (förutom i Shanghai) eller Turkiet där Twitter tillfälligt stängdes ner. Det är bra att det blir lättare för vanliga människor att nå ut med åsikter och information, men det finns förstås en fara i att enskilda inte har samma ansvar för vad som skrivs som tidningarna. På sociala medier kan människor dessutom gömma sig bakom alias och vara anonym och lättare komma undan med kränkningar och osanningar.

Samtidigt som det är lättare för enskilda att nå ut via sociala medier, verkar den rätten (och därmed yttrandefriheten) begränsas för journalister, i varje fall i USA, där journalister har sparkats från sina jobb för att de har uttryckt åsikter på privata bloggar som inte ligger i linje med deras arbetsgivares (Kovach och Rosenstiel 2007, s 124).

Enskilda journalisters makt har nog ökat i och med användningen av sociala medier. Nu sprids enskilda krönikor, debattinlägg m.m. väldigt snabbt och till många på ett sätt som inte skedde tidigare. Det gäller inte bara journalister utan enskilda opinionsbildare överhuvudtaget. Jonas Hassen Khemiris öppna brev till Beatrice Ask i DN om Reva är ett sådant exempel. Det blev den mest lästa och delade artikeln någonsin på dn.se och det öppna brevet översattes och publicerades till och med i New York Times. http://www.nytimes.com/2013/04/21/opinion/sunday/swedens-closet-racists.html?_r=0

Mindre intäkter

Digitaliseringen har gjort att människor idag tar del av väldigt mycket nyheter gratis på internet och resultatet blir att gammelmedierna får svårare ta betalt för sina tjänster. Frågan är vad det gör med kvalitén på nyhetsbevakningen och om det leder till mer sensationsnyheter och skvaller. Kanske måste medierna skära ned på antalet reportrar som finns på plats runt om i Sverige och i världen och måste själva förlita sig på andrahandskällor. Ett exempel från den senaste tiden är TV4s beslut att lägga ned samtliga lokala nyhetssändningar.

När det gäller skvaller får journalister samtidigt mycket gratis idag tack vare sociala medier eftersom kändisar skriver och postar bilder på sig själva på bloggar, Twitter och Instagram och journalisterna kan hämta mycket direkt därifrån.

Slutord

Jag tror inte att sociala medier är ett hot mot journalistiken (eller gammelmedierna) i den meningen att de skulle konkurrera ut den senare, men den goda journalistiken kanske tar lite stryk. Det innebär andra krav på journalister och journalistiken, men också på allmänheten. Jag håller med Martin Jönsson att det finns möjligheter för journalistiken att utvecklas om journalister tar till sig av det nya.

”Men om man inte utnyttjar de möjligheter som finns i teknik, bloggar och ökad publikinteraktivitet, missar man fantastiska möjligheter att utveckla även det journalistiska grundhantverket” (Martin Jönsson, SvD)

Kravet på att nyhetsförmedlingen ska vara opartisk och objektiv känns än viktigare idag när informationsflödet är så stort. Det är viktigt att det som förmedlas inte styrs av någons propaganda eller särskilda agenda. Självklart är allt som skrivs i någon mån partisk och filtrerad genom en journalist eller en redaktion. Och de flesta tidningar i Sverige står bakom en viss ideologisk inriktning även om jag tror att det mest speglas i ledarsidor, debattinlägg och krönikor. Men det verkar som att det även är viktigt för medierna själva att vara vaksamma med vad och vilka de släpper fram eftersom företag numera har insett vilken genomslagskraft ett inlägg i rätt forum kan få. Jag tänker till exempel på Mia Skäringers debattartikel i Aftonbladet som hyllades och delades över 150 000 gånger i sociala medier. Den debattartikeln anklagades senare för att utgöra smygreklam för Proviva som Mia Skäringer senare visade sig vara affischnamn för. http://www.resume.se/nyheter/reklam/2014/03/10/skaringer/

Oavsett hur journalistiken kommer att se ut framöver är det en grundbult i demokratin som jag hoppas att alla kommer att värna om.